Detta skrev jag igår....
Tankarna snurrar, vill så gärna ha ett svar.
Men vad är svaret?
Hur ska detta sluta?
Vill att någon ska förklara för mig.
Önskar så mycket men inget kommer gå.
Vill byta skola, börja om på nytt.
Men då kommer la dom inte säga ja till det.
Ligger efter i skolan, mer och mer kommer som en hög.
Orkar inte ta tag i det, som dom sa.
Du måste må bra för att orkar.
Hur lätt är det när ni säger så och får mig att börja tänka på gamla saker som har hänt.
Som idag, började tänka på det som hände den helgen, och hur det ska gå för mig i livet och det kändes som att jag var värdelös och bara helt dum i huvudet.
Tårarna rinner en efter en, när kan dom sluta rinna ner från min kind?
Det kommer bara mer och mer, det rinner inom mig så ingen kan se.
Håller det inom mig för då behöver ingen bry sig, slösa sin tid på mig.
För det gör dom redan men vad hjälper det mig? När skiten kommer mer och mer, när det har börjat bli bra igen, men då kommer någon och förstör igen!
Känner mig inte stark mera, känner mig svag och värdelös.
Känns som att jag kan bara gör fel och fel hela jävla tiden.
Fort jag gör något så blir de oftast fel, det känns som det iallafall.
Varför ska jag va kvar i denna värld när jag endås gör bara fel och ta tid som andra behöver.
Vill härifrån, långt härifrån, någon stans där det är tryggt och det finns någon man kan krama och lägga huvudet mot den axlen och bara gråta.
Jag vill leva, men det blir bara fel, elle så kommer det någon och förstör allt för mig.
Snart kommer la soc oxå och tar mig.
Måste sköta skolan, men det är så jävla svårt.
Känns som att vännerna glider och glider.
Vill va glad och flumm, just nu är jag nere och depp.
Man kan se ett litet lende men inte så stort.
Jag kanske är glad och flumm men innerst inne är de grått och ledsamhet.
Innan et hände fanns det ett litet ljus som såg framåt, och sa typ ''Du klara detta Cia''.
Men nu säger det typ ''Du är svag och du klara inte detta mycket mera, du går sönder och sönder för varje sak som händer!''.
Snälla kan ingen förklara hur jag ska göra och orka med detta liv!?
Känns som att jag blir svagare och svagare för varje grej.
Hur ska detta sluta?
Kommer jag komma in på någon linjer?
Dom linjerna som jag vill?
Eller måste jag gå ett år på IV?
Det kommer jag inte orka med.
Vill komma in på Fordon eller Transport eller Hotell och rescturang.
Men kommer de gå?
Det kanske blir bättre och jag får viljan att gå till skolan om jag får byta till Kompasen!
Vill att jag ska våga släppa ut hur jag känner och vill.
Vill att Crille ska förstå men vågar inte berätta för han hur jag känner.
Det känns som att han ska blir sur och arg.
Men han är nog rädd men det är nog inte lätt för han att veta vad han ska göra.
Jag vill va lycklig med han, men är han lycklig?
När han inte säger det själv, han säger typ ''Gissa''.
Hur lätt är det för mig att veta hur han känner för mig?
Jag vill veta men hur fan ska jag kunna fråga utan att gissa eller säga fel ord.
Snälla älskling förstå hur jag mår.
Vill att du ska förstå hur jag mår.
Det har gått en månad sen vi förlovade oss.
Och det har gått snart 8 månader sen vi blev tsm!
Jag önskar bara att jag kunna lita på dig som jag gjorde innan!
Jag Älskar Dig Iallafall Cristoffer Andersson!
Sinä ja minä ikuisesti!
Det finns en kompis till mig som jag har alltid gillat pytte lite sen han och jag började skriva.
Jag kommer ihåg den kvällen, jag låg i sängen och jag skrev ett live.
Och du va inne och kollade på min sida, och jag gick in på din och skrev något till dig.
Kommer ihåg det så bra, sen blev detta ett uppehåll när du blev tsm med en tjej.
Men nu typ i en månad eller något har vi messat så mycket.
Har tänkte på dig och Crille så himla mycket.
Du är en sån bra underbar vän så de finns inte.
Du är så söt och fin och underbar åååhh du är allt man kan bli på den goda sidan.
Du betyder så himla mycket för mig!
Martin Duvenäs!
Jag älskar dig som kompis!
Och jag vill aldrig förlora vänskapen med dig!
Rakastan kaikkia ystäviäni!''Finska''
Ich kann nicht mehr in Kürze!!''Tyska''
<3Av mig, CiaKurtsson<3
